$ommartipset

Den smala grusvägen knastrar under däcken på min hyrbil. Vad har jag gett mig in på egentligen? Nu har det gått två dagar sedan Brevet, och jag förstod att någonting drastiskt skulle behövas för att förändra min tragiska livssituation. Jag kom aldrig mer tillbaka till kontoret efter den kvällen. Jag har haft min telefon avstängd och endast skickat ett kort brev till mina föräldrar med texten: "Slut med Peter. Livet en röra. Åker till landet. Hemma snart". Det där sista hittade jag på för att de inte skulle oroa sig. Jag vet ärligt talat inte hur lång tid det här kommer ta mig. Första steget blir att hitta till stugan...

Nyckeln låg som avtalat i krukan utanför. En hjärtformad nyckelring. Jävla pucko. Huset är iskallt och helt utan elektricitet. Jag slänger in ved i den öppna spisen och så småningom blir temperaturen dräglig. Jag konkar upp resväskan för trappen, och bär den in till sovrummet. Jag sätter mig på sängkanten och andas. Den är vackert bäddad med överkast i spets och massvis med kuddar. Det hade kunnat vara en romantisk semester, fylld av kärlek i dess ärligaste form. 

Gråten.

Jag.

Vi är de enda här.

Hur börjar man om på nytt? Och då menar jag HELT på nytt. Jag vill inte ha kvar någonting från mitt gamla liv - helst vill jag bara glömma bort det. Mitt jobb förstör mig. Jag har inga riktiga vänner. Brevet. Just nu handlar det bara om att överleva dagen. Jag får helt enkelt börja så. Äta, sova. Äta, sova. Äta, sova. Allt det andra är lyxproblem, försöker jag intala mig.

Här på landet är det ingen storm. Vinden susar inte ens. Snön ligger stilla på marken och glittrar blygt i månljuset.